Lena Andersson - Utan personligt ansvar
Det var så här det kändes att sluta knarka, tänkte hon, att kasta sprutorna och lämna det dåliga umgänget bakom sig. De första timmarnas klarhet och tacksamhet. Sedan skakningarna. Det var inte bildspråk eller analogi, det var samma sak. De mentala processerna var identiska därför att de fysikaliska processerna i hjärnan var det. Att älska och att droga, hjärnan visste inte skillnaden. Den bara arbetade och processerade. Det sofistikerade och dialektiska medvetandet visste skillnaden men inte den klumpiga och trubbiga hjärnan. För den var det samma signalsubstanser som togs i bruk, samma receptorer som tog emot, samma belöning, samma lycka och ångest efteråt som gjorde att man på nytt och på nytt sökte det som gav extasen trots vetskapen om vad den kostade. När kärleken var ojämlik urartade det hela dosmässigt, men nu hade Ester påbörjat sin rening. Den här gången skulle hon härda ut abstinensen.
2015: 8 böcker!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar