2014/10/26

Okt 14

Mark Levengood

Min mormor var så rädd för fyllgubbar. Om vi var ute och promenerade och ett fyllo kom fram till oss och tiggde om en slant, då grep hon min hand hårt och väste: "Stå alldeles stilla och blunda, så tror han att vi är döda." Och jag stod där och gjorde som hon sade, me jag tänkte: Det här fungerar inte. Han tror inte vi är döda. Han tror nog att vi är en galen kärring och ett bisarrt barn.

Vid min ålder vet man att det alltid finns en fortsättning. Efter regn kommer solsken. Sen blir det i regel hagel. Eller som de religiösa brukar säga: "När Gud stänger en dörr så öppnar Han ett fönster. Så det blir korsdrag och man får nackspärr."

Lena Andersson

 photo DSC_0063_zps8a8e23ee.jpg

- Känslor ska man akta sig för att skildra, sa Hugo. Allt handlar ju om att manipulera mottagaren att känna det man vill att den ska känna. Det sker inte genom att visa känslorna i fråga, utom om att framkälla dem. Vilket kräver helt andra medel.
Ester sa: - Jag tror att grundproblemet är att andras handlingar tolkar vi behavioristiskt, utifrån och objektivt. Våra egna tolkar vi fenomenologiskt, inifrån medvetandet. Det är människans dilemma. Och på grund av det har vi alla en sådan vidsträckt förståelse för våra egna handlingar, och så lite för andras.

De hade slutat prata i den stund då kropparna började. Kärleken behövde ord. Ett kort tag kan man ha tillit till den ordlösa känslan. Men i längden blir det ingen kärlek utan ord, och ingen kärlek med bara ord. Kärleken är en hungrig best. Den lever av beröring, upprepade försäkringar och ögat som ser in i ett annat öga. När ögat är väldigt nära det andra ögat ser inget av ögonen någonting.

Den älskades enda vapen är att sluta älska. Hur kladdig och kvävande kärleken än har upplevts hos mottagaren skaver det att mista den, också när denne aldrig velat ha den. Det är maktbalans som förskjuts av den nya likgiltigheten, en fruktan att te sig löjlig och vanlig inför den före detta älskades blick.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar