2014/10/26

Mark Levengood

Min mormor var så rädd för fyllgubbar. Om vi var ute och promenerade och ett fyllo kom fram till oss och tiggde om en slant, då grep hon min hand hårt och väste: "Stå alldeles stilla och blunda, så tror han att vi är döda." Och jag stod där och gjorde som hon sade, me jag tänkte: Det här fungerar inte. Han tror inte vi är döda. Han tror nog att vi är en galen kärring och ett bisarrt barn.

Vid min ålder vet man att det alltid finns en fortsättning. Efter regn kommer solsken. Sen blir det i regel hagel. Eller som de religiösa brukar säga: "När Gud stänger en dörr så öppnar Han ett fönster. Så det blir korsdrag och man får nackspärr."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar