"Sex månader senare dog hon. Och Ove går fortfarande runt huset två gånger om dagen och känner på elementen för att kontrollera att hon inte har smyghöjt värmen."
"Han står därute några ögonblick och tänker på hur Sonja alltid brukade tjata om att han skulle städa upp här. Han vägrade alltid. Visste mycket väl att mer plats bara genast skulle tas som en ursäkt att få åka iväg och handla mera trams att förvara på den lediga platsen. Och nu är det för sent att städa, konstaterar han. Nu när det inte finns någon kvar som vill åka och handla trams längre. Nu skulle städningen bara lämna stora gapande tomrum efter sig. Och Ove hatade tomrum."
"Och en morgon fick han se henne. Hon hade brunt hår och blå ögon och röda skor och ett stort gult hårspänne.
Och sedan fick Ove aldrig lugn och ro igen."
"Innan den där buttra och lite fumliga pojken med den hårda muskulösa kroppen och de ledsna blå ögonen satte sig bredvid Sonja på tåget den där dagen hade hon egentligen bara älskat tre saker i livet helt villkorslöst: böcker, sin pappa och katter."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar