han slog en lov runt soffan och ställde sig nonchalant bakom mig och jag kände hans heta andedräkt i nacken. så böjde han sig framåt och slängde som av en händelse sin arm om mina axlar. stod med sin kind så nära min att jag nästan kände värmen hans ansikte alstrade. han doftade svagt av svett och parfym. mitt hjärta slog ett dubbelslag.
vad är viktigare än min mamma? tanken lösgjorde sig plötsligt. naken stod den där. jag vill inte tänka den, inte ta i den, den var för ful. jag försökte tvinga bort den, tränga undan den, avlägsna den som man avlägsnar en elakartad tumör. för jag vill inte bry mig. men det gjorde jag.
jag kände något obegripligt hett spridande långt inne i min luddiga hjärna. och jag tänkte att det måste vara förälskelse och jag hoppades så att han kände samma sak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar