'I love to see you at my table, Nick. You remind me of a - of a rose, an absolute rose. Doesn't he?' She turned to Miss Baker for confirmation: 'An absolute rose?'. This was untrue. I am not even faintly like a rose. She was only extemporizing, but a stirring warmth flowed from her, as if her heart was trying to come out to you concealed in one of those breathless, thrilling words.
She didn't answer. Angry, and half in love with her, and tremendously sorry, I turned away.
"hjärtat bultade i hennes bröst lika högljutt som en vilt skenande hästs hovar mot en träbro."
"jag har längtat efter att få träffa dig", sa jag.
"Jag har också längtat efter att få träffa dig", sa hon. "jag förstod en sak när jag inte kunde träffa dig mer. jag förstod det så klart och tydligt som om alla planeterna hade insett hur det låg till och ställt upp sig på en enda lång rad. att du verkligen är nödvändig för mig. att du är jag och jag är du. du, jag tror att jag någonstans - någonstans som jag inte har en aning om var det är - har skurit halsen av något. jag slipade en kniv och skaffade mig ett hjärta av sten. symboliskt, som när de gjorde portarna i Kina."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar